Carolina Gynnings jul blev allt annat än harmonisk. I det senaste avsnittet av podcasten Gynning & Berg berättar tv-profilen och konstnären hur högtiden på Skenäs gård förvandlades till en mardröm, när en plötslig och kraftig PMS-attack slog till mitt under firandet med familjen och sambon Viktor ”Nishti” Philipson.
Hösten 2025 välkomnade Gynning sitt fjärde barn, sonen Gunnar, och julen var familjens första med den lille. Utåt såg allt idylliskt ut i sociala medier – men bakom kulisserna kämpade hon med svettningar, stress och stigande panik. ”Jag var så förstörd när julklapparna hade delats ut”, berättar hon i podden.
Till slut blev måendet så tungt att hon drog sig undan. Hon beskriver hur hon gick till rummet, sa till Viktor att panikångesten var överväldigande och att hon inte orkade vara med mer den dagen. ”Jag mår så jävla psykiskt dåligt. Jag kan inte vara med på någonting mer i dag”, säger hon att hon förklarade, och berättar hur Viktor då klev in och tog ansvar för kvällens lekar.
Medan julklappslek och familjestök fortsatte, deltog Viktor och dottern Vilda – och Gynning låg i ett mörkt rum och försökte rida ut attacken. Hon beskriver timmarna som de mest påfrestande under hela firandet och menar att kontrasten mellan den glittrande ytan och det inre kaoset var stor.
En del av förklaringen, menar hon, är att hon nyligen slutat amma Gunnar. När hormonerna ställde om och menscykeln kom tillbaka, kom symtomen med full kraft. I podden beskriver hon känslan som om livet höll på att rämna, ett tydligt tecken på hur starka hormonella svängningar kan bli efter en graviditet och amningsperiod.
Samtidigt vittnar hon om hur viktigt stödet från partnern var när allt kraschade. Att Viktor direkt tog över och lät henne få lugn och vila gjorde skillnad, och Gynning vill med sin berättelse normalisera att även glansiga helger kan kantas av psykisk ohälsa – och att det är okej att backa och be om hjälp.
Genom att dela sin upplevelse hoppas hon att fler vågar prata om PMS, panikångest och postpartumrelaterade hormonstormar. Hon betonar att det går att skapa utrymme för återhämtning mitt i familjeliv och traditioner, och att öppenhet kan göra nästa högtid lite lättare för alla som känner igen sig.
