Programledaren Steffo Törnquist, 70, berättar i podden Värvet om en egen, ovanlig studioregel han håller hårt på efter drygt 25 år i Nyhetsmorgon. Han vill alltid att den kvinnliga kollegan står till höger om honom i sändning.
Uppgiften kom fram när samtalet handlade om artighet och stil, där Steffo beskrev sig som en gentleman som gärna håller upp dörrar och tar notan. I samma anda placerar han sin bordsdam till höger – en etikett han flyttat in i tv-studion.
Han medger att regeln kan uppfattas som gammaldags men säger att det känns naturligt för honom. Just därför upprätthåller han ordningen i rutan, oavsett vilka han arbetar med.
Enligt Steffo har produktionen ibland bett om platsbyte för att få bättre bildkomposition. Han säger att han har blivit tillsagd med motiveringen att han, som är storväxt, riskerar att hamna i vägen. Trots det har han valt att hålla fast vid sin rutin.
Han beskriver sitt beslut som både löjligt och traditionstyngt, men samtidigt konsekvent. För honom är det en principfråga kopplad till hövlighet, snarare än något annat.
Nyhetsmorgon leds ofta av två programledare där kameravinklar, grafik och gästers placering kräver noggrann planering. I den miljön väcker även små positioneringsval uppmärksamhet, eftersom de påverkar både dynamiken och tittarupplevelsen.
Att en profil med så lång erfarenhet har tydliga preferenser är inte ovanligt i direktsänd tv. Steffos ståndpunkt visar hur personliga vanor kan korsa produktionens praktiska behov.
Uttalandet öppnar för en diskussion om tradition, etikett och moderna arbetsrutiner. Vissa kan se regeln som charmig och oförarglig, andra som daterad i en tid när många strävar efter mer flexibla arbetssätt i studion.
Steffo framhåller dock att syftet inte är att ge sig själv företräde, utan att följa en artighetsnorm han levt med länge. I hans ögon handlar det om att skapa ordning och trygghet i direktsändningen.
Efter mer än två decennier i rutan har han satt sin prägel på programmet. Denna detalj är ännu ett uttryck för hur personlighet och professionalism formar tv-ögonblicken som många tittare tar för givna.
I slutändan är det en liten regel med stor symbolik: en gammal etikett i en modern studio, där både tradition och anpassning ständigt förhandlas i realtid.
