Efter mer än sex decennier i teaterns tjänst kliver Marie Göranzon fram med en ovanlig öppenhet om livets sista kapitel. I den nya SVT-dokumentären ”Marie Göranzon – när rampljuset slocknar” berättar den 83-åriga skådespelaren om glädjen i arbetet, men också om de svåra tankarna som följer med åldern.
Göranzon har gestaltat några av de största kvinnoporträtten på svenska scener och fortsätter att arbeta. Hon är aktuell i Henrik Schyfferts pjäs ”Slutspelat” och säger att lusten till scenen fortfarande är intakt. ”Jag borde ju skämmas egentligen. Ibland tänker jag: ’Men gud varför håller jag på?’. För att jag tycker det är roligt fortfarande”, säger hon i dokumentären.
Samtidigt tvekar hon inte att beskriva den existentiella tyngd som gör sig påmind allt oftare. ”Vad är det som återstår egentligen? Jo, det är ju döden”, säger hon och fortsätter: ”Jag är ju inte i mitten av livet, jag är ju i slutet av livet. Jag har inte förstått förrän nu att det är ju slut snart.”
Tanken på döden är svår att värja sig mot, förklarar hon, även om arbetsglädjen ännu brinner starkt. ”Jag tycker inte det känns roligt alls att veta att nu är det slut”, säger Marie Göranzon.
Dokumentären skildrar både konstnären och människan – yrkeslivet, repetitionerna och vardagen utanför scenen. Den lyfter också relationen till maken Jan Malmsjö, som hon varit gift med sedan 1974. Tillsammans har de delat scen, publik och ett liv i strålkastarljus i mer än fem decennier.
Porträttet tecknar en ikon som vägrar pensionera sin passion, men som samtidigt sätter ord på den bräcklighet som följer med tiden. Mellan repetitioner och premiärnerver ryms eftertanke och humor, men också allvar och sårbarhet.
”Marie Göranzon – när rampljuset slocknar” har premiär på SVT Play den 2 april. Där möter tittarna en skådespelare som fortsätter söka sanningen i varje roll och som med obeveklig ärlighet närmar sig livets slutskede – utan att sluta älska arbetet som definierat hennes liv.
