Jeanette Höglund, känd för svenska folket som ”Tunnelbane-Nettan” från Kanal 5:s realityserie Tunnelbanan, sätter nu ner foten efter återkommande frågor om varför hon inte har barn. I ett inlägg på sociala medier förklarar 56-åringen att beslutet är medvetet, genomtänkt och helt hennes eget.
Höglund, som också är författare till självbiografin Mer än bara tunnelbanenettan, berättar att hon tidigt i livet kände att moderskap inte var hennes väg. Det handlade varken om oförmåga eller brist på kärlek till barn, utan om att hennes längtan fanns någon annanstans.
Hon beskriver hur kallet att bli ordningsvakt blev viktigare än tanken på en traditionell familj. I stället valde hon att lägga sin tid, sin kraft och sitt engagemang på människor hon mötte i arbetet och i livet. För henne har den vägen varit mer meningsfull än att försöka leva upp till förväntningar utifrån.
Höglund understryker att hon aldrig känt den påstådda ”biologiska klockan” ticka, och att hon inte upplevt någon tomhet över att inte bli mamma. Tvärtom beskriver hon beslutet som en frihet att forma sina dagar och en möjlighet att rikta omtanken dit den behövdes som mest.
I inlägget ryter hon ifrån mot normen att kvinnor utan barn efter en viss ålder ska tyckas vara att beklaga. Att välja bort moderskap, menar hon, är ett lika aktivt och legitimt val som att välja det – inte ett misslyckande och inte egoism, utan självinsikt.
Hon efterlyser ett skifte i hur vi pratar om kvinnors livsval. Kvinnor är hela människor även utan barn, betonar hon, och deras liv förtjänar att betraktas som fulla av mening oavsett om moderskap ingår eller inte.
Höglund konstaterar att hon vid 56 års ålder står fast vid sitt beslut och inte ångrar någonting. Hennes ord fångar både en personlig resa och ett bredare upprop om respekt för individuella vägar i livet.
Privat lever hon som singel och delar sin vardag med hunden Lakrits och katterna Nipsy, Cheetny, Alice och Denni. För följarna har hon länge varit ett bekant ansikte som ordningsvakt i tv, men också en röst som vågar vara tydlig med sina gränser – nu även i frågan om barnfrihet.
Responsen på hennes inlägg speglar en växande diskussion om hur normer formar förväntningarna på särskilt kvinnors liv. Genom att öppet formulera sitt ställningstagande ger Höglund ord åt många som gjort liknande val men som ofta möter ifrågasättanden.
Med sitt tydliga budskap visar hon att ett liv utan barn kan vara både rikt och meningsfullt, och att det viktigaste är att valet är ens eget. Hennes utspel blir därmed inte bara ett personligt statement, utan också en påminnelse om att respekt för olika livsval är en grundbult i ett modernt samhälle.
