Loa Falkman närmar sig 80-årsdagen, men någon tanke på att stanna upp verkar inte finnas. Den folkkäre artisten, operasångaren och skådespelaren har under årtionden varit en självklar del av svenskt nöjesliv – från operascenen till tv-rutan, från Melodifestivalen till rollen som Ica-Stig. Men bakom den långa karriären finns också en annan berättelse: den om hälsan, tacksamheten och kärleken som fortfarande bär honom.
I en ny intervju berättar Loa öppet om hjärtproblemen som påverkat hans liv. Han har ett genetiskt hjärtfel och har genom åren tvingats genomgå behandlingar för hjärtat. Redan 2006 fick han en stent inopererad, och för tre år sedan kom nästa allvarliga varning. Själv beskriver han det inte som något dramatiskt filmögonblick, utan som att kroppen plötsligt tog slut. Under en promenad med hunden försvann kraften, och han kände att orken helt enkelt inte fanns där längre.
Efter det genomgick Loa en bypassoperation. I dag fungerar hjärtat som det ska, och han talar med stor tacksamhet om vården han fått. Samtidigt har händelserna förändrat hans sätt att se på livet. För Loa handlar det inte längre bara om karriär, applåder och nya uppdrag – utan om att få vakna, må bra och ha sina närmaste omkring sig.
En av de viktigaste personerna i hans liv är hustrun Rosy. De träffades på Operan på 1970-talet, när hon var balettdansös, och har varit ett par i över fem decennier. Deras relation har förändrats med åren, men Loa beskriver fortfarande en stark dragning och en djup samhörighet. Rosy är inte bara hans livspartner, utan också en viktig del av hans yrkesliv. Sedan slutet av 1980-talet fungerar hon som hans manager och sköter mycket av det praktiska kring karriären.
Paret bor i dag i Djursholm, nära havet, efter att ha lämnat villalivet bakom sig. Loa berättar att han ofta tänker på hur bra de har det när han serverat Rosy kaffe på morgonen och gått ut med hunden Jaci. Hunden har också blivit en viktig del av deras vardag – både känslomässigt och för hälsans skull, eftersom den håller dem i rörelse.
Trots hjärtproblemen och den kommande 80-årsdagen finns ingen pension i sikte. Loa fortsätter att arbeta så länge glädjen finns kvar. Han menar att han slutar först den dag lusten försvinner – eller när Rosy säger till honom att det är dags. För honom är scenen fortfarande en plats där livet känns levande.
Loa Falkmans berättelse är därför inte bara en historia om en älskad artist som ser tillbaka på en imponerande karriär. Det är också en berättelse om att åldras med humor, om att ta hälsan på allvar och om att fortfarande känna tacksamhet för de små stunderna i vardagen. Efter hjärtinfarkterna är han mer medveten än någonsin om livets skörhet – men också om hur mycket det fortfarande finns att glädjas åt.
