Sanna Lundell har haft en intensiv och känslomässigt krävande period. Efter det uppmärksammade uppbrottet från Mikael Persbrandt har många följt utvecklingen på avstånd, men själv har hon varit sparsam med kommentarer. Nu delar hon med sig av några personliga ord om den senaste tiden – och om hur mycket allt faktiskt har tagit på krafterna.
Det var i november 2025 som uppgifter om relationen mellan Sanna Lundell och Mikael Persbrandt först började uppmärksammas, efter att Sanna i podden Inte din morsa skämtsamt sa att hon var singel. Då dementerade hon senare att rapporteringen stämde. Men under våren 2026 blev det tydligt att paret, som levt tillsammans i många år och bott på Stora Lundby sedan 2016, hade valt att gå skilda vägar.
I maj ansökte Sanna om att en bodelningsförrättare skulle utses. Enligt handlingar som Expressen tidigare tagit del av ska samboförhållandet ha upphört redan i maj 2025. Mikael Persbrandt kommenterade då via sitt ombud att han inte förstod ansökan, eftersom det enligt honom inte fanns någon konflikt mellan parterna.
När skriverierna om uppbrottet fortsatte valde Sanna att bemöta situationen i sin podd. Hon förklarade att hon har barn och att hon ville ge dem möjlighet att landa i det nya livet utan att hela processen skulle ske inför offentligheten. Hennes ord visade en tydlig önskan om lugn, integritet och respekt i en privat livsförändring.
Nu har Sanna även skrivit om den senaste tiden på Instagram, där hon följs av över 90 000 personer. Hon beskriver maj som hektisk, med känslan av att allt händer samtidigt. Naturen blommar, livet rör sig framåt – men samtidigt är krafterna låga efter månader av mörker och kyla.
Inlägget handlar inte bara om ett uppbrott, utan också om den där välbekanta känslan av att behöva prestera just när man egentligen behöver vila. Sanna sätter ord på en trötthet som många verkar känna igen. I kommentarsfältet möts hon av stöd och igenkänning från följare som själva beskriver hur maj ofta kan kännas både vacker och utmattande.
Sanna Lundells berättelse visar en annan sida av offentliga uppbrott. Bakom rubriker, spekulationer och nyfikenhet finns en familj som behöver tid att hitta en ny vardag. Hennes ord påminner om att stora livsförändringar inte alltid behöver förklaras för alla – ibland måste de först få landa i stillhet.
Samtidigt finns det något hoppfullt i hennes sätt att beskriva tiden. Trots tröttheten finns naturen, ljuset och små ögonblick av återhämtning. Efter en mörk period verkar Sanna försöka hitta tillbaka till kraften, steg för steg.
