Carolina Gynning berättar nu öppet om en tidigare okänd tatuering som varken publiken eller hennes bästa vän Carina Berg kände till. I det senaste avsnittet av deras gemensamma podcast lyfter duon ämnet kroppsförändringar och spontana beslut, och Gynning avslöjar att hon täckt över en gammal tatuering med ett nytt motiv som hon i efterhand kallar en mardröm.
Gynning, 47, har under många år samlat på sig flera motiv och varit lika uppriktig med sina ånger som sina favoriter. Hon beskriver hur vissa teckningar fått sitta kvar, andra har hon försökt lasra bort, och ett par har hon dolt med nya verk. Processen att ta bort bläck tar tid, och ibland har täckning känts som den snabbare vägen.
En av de mest omtalade förändringarna gäller hennes berömda svanktatuering med texten ”Angel”, en klassisk ”tramp stamp” som hon själv kallat sin fulaste. Den har hon under perioder försökt bleka bort, men eftersom det inte försvinner över en natt har hon parallellt funderat på andra lösningar.
I poddsamtalet återkommer Gynning också till beslutet hon tog efter att dottern Vilda föddes, då hon i ett impulsivt skede lät tatuera en hel arm. Det kändes rätt i stunden, men blev snart ett motiv att ångra – och ännu ett projekt för laser och korrigeringar.
När Berg nyfiket frågar om en tidigare design som de skämtsamt kallat ”Planet and some stars” brister båda ut i skratt. Då avslöjar Gynning att den inte längre syns – den är numera täckt av ett stort motiv som skulle föreställa en orm men som hon själv tycker ser mer ut som en ödla. ”Det här är också en mardröm”, konstaterar hon självironiskt.
Reaktionen från Berg är förvånad, inte minst eftersom hon inte ens visste att den nya tatueringen fanns. Gynning medger samtidigt att hon inte vill ha kvar ödlan heller, men att den nu är där tills vidare. Beskrivningen fångar både hennes humor och den ärlighet som kännetecknar deras samtal.
Som konstnär har Gynning länge använt sin kropp som en förlängning av sin kreativa process. Vissa motiv berättar om tidpunkter, känslor och faser i livet – andra påminner om att det går snabbt att bestämma men längre tid att ångra. I podden sätter hon ord på båda sidorna, och bjuder samtidigt på oväntade detaljer.
Avslöjandet ger en ny inblick i hur hon ser på tatueringar i dag: som levande lager av erfarenheter, där smaken förändras och där modet att ändra sig är lika viktigt som modet att våga. Om nästa steg blir fortsatt laser, ett nytt täckmotiv eller att låta tiden göra sitt återstår att se – men berättelsen visar att även starka uttryck kan vara tillfälliga kapitel.
