Amelia Adamo har gått igenom några av sitt livs tyngsta år. Först förlorade hon sin livspartner Lucio Benvenuto, som avled i cancer i februari 2024. Drygt ett år senare kom nästa svåra besked när Amelia själv drabbades av bröstcancer.
I en intervju med Dagens Nyheter, som Hänt återger, berättar den 79-åriga journalisten att den egna sjukdomen förändrade sättet hon hanterade sorgen på. Efter Lucios bortgång hade hon ännu inte hunnit bearbeta allt, men när hon själv blev sjuk kände hon att kraften behövde riktas mot den egna behandlingen och framtiden.
Amelia beskriver hur sorgen efter livspartnern plötsligt fick stå tillbaka. Trots den allvarliga diagnosen har hon försökt hålla fast vid övertygelsen om att bli frisk och fokusera på det som fortfarande finns framför henne. För henne har det blivit viktigt att inte låta de mörka erfarenheterna dominera hela tillvaron.
Samtidigt talar hon öppet om åldrandet och livets begränsningar. Med karakteristisk rättframhet konstaterar Amelia att hon även utan cancern sakta rör sig mot livets slut, men att vägen dit fortfarande kan fyllas med sådant som gör livet värt att leva. Hon hämtar också hopp från sin mamma, som blev 92 år.
Bakom orden finns därför både sorg och en stark vilja att fortsätta framåt. Efter förlusten av Lucio och den egna cancerdiagnosen försöker Amelia hitta ljuspunkter i vardagen och använda sin energi till livet här och nu. Hennes berättelse handlar inte bara om sjukdom, utan också om hur perspektivet kan förändras när livet plötsligt ställs på sin spets.
